Svenska grundlagen successionsordningen
•
Sveriges grundlagar
Sveriges grundlagar är dem fyra grundlagar som reglerar Sveriges statsskick. Dessa grundlagar är regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF), yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) samt successionsordningen (SO). Dessa lagar är viktiga för detta svenska statsskicket eftersom dem innehåller lagar om hur Sverige bör styras samt skyddar den svenska demokratin.[1] Grundlagarna fungerar som ett grundnorm liksom är överordnade andra lagar och bestämmelser. De utgör en grundplan som rikets lagar skall rättas efter och stadgar även överordnade bestämmelser angående rikets styrelse och förvaltning.
Riksdagsordningen intar en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen benämns ibland som dem två därför kallade mediegrundlagarna, eftersom dem ger grundlagsskydd åt vissa medier samt publiceringar.
Grundlagarnas historia
[redigera | redigera wikitext]Som Sveriges inledande grundlag brukar man betrakta Magnus Erikssons landslag. Dess konungabalk förmå liknas nära en regeringsform. Med tiden ersattes landslagen i avsikt att upprätta bestämmelser likt reglerade kungens makt, inom en kungaförsäkran.
Sveriges inledande riksdagsordning,
•
Swedish Act of Succession
Swedish constitutional law regulating the royal line of succession
The Act of Succession (Swedish: års successionsordning, lit.&#;'the order of succession') is one of four Fundamental Laws of the Realm (rikets grundlagar) and thus forms part of the Swedish Constitution. The Act regulates the line of succession to the Swedish throne and the conditions which eligible members of the Swedish royal family must abide by in order to remain in it.
It was jointly adopted by the Riksdag of the Estates, convened in Örebro on 26 September , and Charles XIII, as a logical consequence following the election on 21 August of Jean Baptiste Bernadotte as Crown Prince.
The actual contents of the Act, save the solemn preamble, has been thoroughly rewritten over the years: the most notable change occurred in when the core principle of agnatic primogeniture (male succession only) was changed in favor of absolute primogeniture (eldest child regardless of sex).[1]
Historical background
[edit]The Act of Succession was adopted by the Riksdag of the Estates assembled at Örebro in , upon electing Charles XIV John (Jean-Baptiste Bernadotte
•
Ändringar
Vi CARL, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung &c. &c. &c., arvinge till Norge, hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Ditmarsen, greve till Oldenburg och Delmenhorst &c. &c., göre veterligt: att, sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och fastställt den successionsordning, varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins JOHAN BAPTIST JULII manliga bröstarvingar skola äga rätt till den svenska tronen, samt Sveriges rikes styrelse tillträda, och denna grundlag till Vårt nådiga gillande blivit överlämnad, have Vi, i kraft av den enligt 85 § i regeringsformen Oss tillkommande rättighet, velat denna av Riksens Ständer samtyckta successionsordning härmed antaga, gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:
Successionsordning,
varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghets, prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponte-Corvo manliga bröstarvingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen, samt att Svea rikes styrelse tillträda; av Konung och Riksens Ständer gjord och fastställd på urtima riksdagen i Örebro den 26 september
Vi efterskrivne Svea